Vätternstaden Hjo firar 600 år 2013, och evenemangen avlöser varandra under hela året. På hemsidan hämtar jag följande historiebeskrivning:
Från medeltidsstaden Junaköpung (Jönköping) kommer stigen söderifrån och går vidare västerut mot Skövde, Varnhem och Skara. Just här gör Hökensås en lätt nigning så det är enkelt att ta sig vidare i västerled.
En annan förutsättning för staden var de grå munkarna från Clairvaux i Frankrike som kom vandrande upp igenom Europa och ville kristna götarna på 1100-talet. De cistercienserkloster de byggde, i Alvastra på östgötasidan och Varnhem på västgötasidan, blev kulturella och religiösa centrum med stor betydelse för bygden.
Men de behövde självklart träffas. Hjoåns mynning blev en säker ankringsplats för flatbottnade öbolankor när munkar och handelsmän for över sjön. Där vägar korsas, där floder och åar rinner ut i hav eller stora sjöar, där uppstår städer.
Hällristningar i Hästholmen visar skepp för 3500 år sedan, så överfarten är på inget vis ny. Klostret i Alvastra ägde också stora egendomar på vår sida, liksom senare, Bjälboätten i Vadstena. Orten blev viktig; man måste äta, sova, proviantera – besöksnäring kallar vi det numera.
Fast det är först 1413 staden blir till på riktigt. Erik av Pommern far land och rike runt och upprättar sin skattebok. I Kåkinds härad finner han bara två städer – Skövde och Hjo (Hyio). Stadens sigill, en snabbseglande öbolanka, är dokumenterad redan 1421 – rätt lik den runda kogg som nu pryder stadsvapnet.
Sedan mer än 30 år är det tradition för Byabåtarna från Visingsö att besöka Hjo på hamndagen för att sälja färsk potatis och jordgubbar. Manskapet har tidsenlig klädsel och visar hur det gick till för över 100 år sedan.